Restprodukter från skogen är en viktig resurs för fossilfri energiförsörjning 

Bioenergi är en förnybar energikälla som framställs av skogsavfall. Sverige behöver bioenergin för en fossilfri energiförsörjning– idag och i framtiden.  

Den svenska skogen utgör en viktig resurs som konstruktionsmaterial och som fiberråvara. Skogsindustrins biprodukter och rester från avverkning i skogen är Sveriges största energislag – bioenergi. Idag motsvarar bioenergin ungefär en tredjedel av den totala energianvändningen i Sverige. 

Söderenergi använder sedan länge avfall från skogsindustrin för att värma bostäder och lokaler i södra Storstockholm.  

I Sverige har utsläppen av koldioxid minskat med ungefär en tredjedel sedan 1990. Ett viktigt skäl är övergången från kol till bioenergi.  

Bioenergi kan också vara basen för de minusutsläpp som krävs för att klara klimatet i framtiden – med hjälp av infångning av biogena koldioxidutsläpp, så kallad bio-CCS.   

Tillgången på biomassa bestäms ytterst av fotosyntesens förmåga att binda koldioxid med hjälp av solljus, vatten och näringsämnen. Till skillnad från förbränning av fossilt kol, som innebär förbrukning av jordens lagrade resurser, är biomassa en förnybar resurs som produceras kontinuerligt och förbränningen av biomassa är en del i det naturliga kolkretsloppet mellan biosfär och atmosfär. 

I Sverige är det inte energianvändningen eller klimatet som styr dagens avverkning av skog. Det är istället efterfrågan på timmer och pappersmassa från industrin. Det är ett fantastiskt faktum att vi samtidigt som vi avverkar skog för att tillverka viktiga produkter för att driva bioekonomin, samtidigt får stora mängder biprodukter och restströmmar som vi kan använda för att byta ut fossila bränslen till förnybara. Det handlar om sågspån, bark, grenar och toppar tillsammans med rötskadat, stormskadat eller barkborreangripet virke som inte industrin vill eller kan använda. 

Sverige har lång erfarenhet av skogsbruk och via skogsvårdslagstiftning säkras att naturskydd och biodiversitet respekteras, att återplantering sker av skogen, att den långsiktiga kolbalansen upprätthålls och att marken inte utarmas. På EU-nivå finns det så kallade Förnybart-direktivet (Renewable Energy Directive, RED).