Svenskt skogsavfall är en viktig resurs i kampen för klimatet

Bioenergi är en förnybar energikälla som framställs av biomassa. Sverige behöver bioenergin för att minska klimatutsläppen – idag och i framtiden.  

Den svenska skogen utgör en viktig resurs som konstruktionsmaterial och som fiberråvara. Skogsindustrins biprodukter och rester från skördar i skogen är Sveriges största energislag – bioenergi. Idag motsvarar bioenergin ungefär en tredjedel av den totala energianvändningen i Sverige.

Söderenergi har sedan länge tagit hjälp av skogen för att värma bostäder och lokaler i södra Storstockholm. Antingen som avfall från skogsindustrin eller som returträ, trä som använts som konstruktionsmaterial och blivit avfall.

Tillgången på biomassa bestäms ytterst av fotosyntesens förmåga att binda koldioxid med hjälp av solljus, vatten och näringsämnen. Till skillnad från förbränning av fossilt kol, som innebär förbrukning av jordens lagrade resurser, är biomassa från ett skogsbruk i balans en förnybar resurs som produceras kontinuerligt och förbränningen av biomassa är en del i det naturliga kolkretsloppet mellan biosfär och atmosfär.

I Sverige har utsläppen av koldioxid minskat med 33 procent sedan 1990. Ett viktigt skäl är övergången från kol till bioenergi.

Bioenergi är också basen för de minusutsläpp som krävs för att klara klimatet i framtiden – med hjälp av infångning av biogena koldioxidutsläpp, så kallad bio-CCS.

Skogens årliga tillväxt är större än hela Sveriges energianvändning, därför har skogen ett långt större upptag av koldioxid än de utsläpp som sker när restprodukter från skördad biomassa används vid förbränning i energisektorn.

Mängden biomassa i svenska skogen ökar år för år, och har gjort så i hundra år, samtidigt som skörden hela tiden ökat. Istället för kolskuld har vi alltså ökade tillgångar av biomassa i våra skogar år från år.

Ett skogslandskap som har en bra blandning av träd i olika åldrar, med en hög andel ung skog, har den högsta genomsnittliga tillväxten och därmed också det största upptaget av koldioxid. Ett aktivt skogsbruk innebär att äldre skog skördas och ger plats för ny och snabbare växande ung skog, som tar upp mer koldioxid än de gamla träden.

I Sverige är det inte energianvändningen eller klimatet som styr dagens avverkning av skog. Det är istället efterfrågan på timmer och pappersmassa från industrin. Det är ett fantastiskt faktum att vi samtidigt som vi skördar skog för att tillverka viktiga produkter för att driva bioekonomin, samtidigt får stora mängder biprodukter och restströmmar som vi kan använda för att byta ut fossila bränslen till förnybara. Det handlar om sågspån, bark, grenar och toppar tillsammans med rötskadat, stormskadat eller barkborreangripet virke som inte industrin vill eller kan använda.

Sverige har lång erfarenhet av skogsbruk och via skogsvårdslagstiftning säkras att naturskydd och biodiversitet respekteras, att återplantering sker av skogen, att den långsiktiga kolbalansen upprätthålls och att marken inte utarmas. På EU-nivå finns det så kallade Förnybart-direktivet (Renewable Energy Directive RED).

För klimatets skull är det viktigt att vi fortsätter klassa skogsavfall som en förnybar energikälla. Det är också viktigt att undersöka möjligheterna till ett ökat uttag av skogsrester – för klimatets skull.