Bio-CCS står för Bioenergy Carbon Capture and Storage, vilket innebär avskiljning, förvätskning och lagring av biogen koldioxid. Bio-CCS kallas ibland för BECCS (bioenergy with carbon capture and storage).

Bio-CCS gör det möjligt att avskilja koldioxid som frigörs när el och värme produceras i ett kraftvärmeverk där energiåtervinning av biobaserade bränslen sker (skogsavfall, returträ etc).

Genom att fånga in biogen koldioxid från anläggningar eldade med biobaserade bränslen (på Söderenergi använder vi grenar, toppar, bark, spån och restavfall i form av trä) kan vi lagra koldioxiden. Då skapas negativa utsläpp, det vill säga att koldioxid tas bort ur atmosfären och halten av växthusgaser sänks. Negativa utsläpp behövs för att vi ska nå Sveriges klimatmål 2045.

För att uppnå negativa utsläpp är så kallad bio-CCS en betydelsefull teknik enligt bland annat FN:s klimatpanel IPCC och EU. Idag är nivåerna av växthusgaser i atmosfären alltför höga på grund av redan gjorda utsläpp. Därför behöver utsläppsminskningarna kompletteras med att koldioxid tas bort ur atmosfären. En viktig och effektiv del i arbetet mot klimatförändringarna är att börja ”tvätta ur” överskottet av växthusgaser ur atmosfären genom att fånga in koldioxid och permanent ta bort den ur systemet, med hjälp av bio-CCS. Viktigt är att koldioxidinfångningen inte ersätter andra åtgärder för att minska utsläppen av koldioxid utan är en kompletterande åtgärd.

Enligt FN:s klimatpanel IPCC kan världen inte nå målet om 1,5 grader global uppvärmning utan CCS-teknik. Söderenergi har en unik möjlighet att i framtiden producera negativa utsläpp genom bio-CCS och detta projekt förväntas på lång sikt ha stor betydelse för Sveriges klimatmål.

Söderenergi har idag stora biogena utsläpp och bio-CCS gör det möjligt att fånga in koldioxiden som frigörs när vi producerar värme och el. Igelstaverkets produktionsprocess och geografiska placering gör att anläggningen är en av de bäst lämpade i Sverige för att utveckla bio-CCS.

Det är koldioxiden i rökgaserna i kraftvärmeverkets skorsten som vi ska fånga in. För att kunna göra det behöver vi bygga en anläggning för infångning och en processanläggning för förvätskning av koldioxid på Igelstaverkets område i Södertälje. Innan det kan göras är det flera saker som behöver komma på plats. Vi ska titta på vilka risker som kan finnas och eventuell påverkan på närmiljön. Det handlar också om att få de tillstånd som behövs och att genomföra samråd. Dessutom måste förutsättningar för transporter av koldioxidvätskan till permanent lagring i Nordsjön finnas på plats.

Söderenergi är en föregångare när det kommer till att bli en fossilfri verksamhet och vi, liksom hela samhället på alla nivåer, behöver fortsätta att accelerera klimatomställningen. Tyvärr är det redan för mycket växthusgaser i atmosfären på grund av redan gjorda utsläpp och omställningen globalt tar tid. Därför behöver utsläppsminskningarna av fossil koldioxid kompletteras med att förnybar koldioxid reduceras från atmosfären. Viktigt är att koldioxidinfångningen inte ersätter andra åtgärder för att minska utsläppen av koldioxid utan är en kompletterande åtgärd. Båda sätten behövs!

Att bygga en bio-CCS-anläggning är en stor investering, men det är viktigt att påpeka att kostnaderna inte ska belasta fjärrvärmekunderna. Permanent lagring av koldioxid är en förutsättning för att få balans av koldioxid i atmosfären. En viss del koldioxid måste lagras för att kompensera för de utsläpp som inte går att ta bort. Det är i grunden ett samhällsproblem och det kommer att krävas offentliga styrmedel för att hantera handeln med negativa utsläpp, till exempel stöd från Energimyndighetens långsiktiga satsning Industriklivet.

Samtidigt finns också en frivilligmarknad, alltså företag och organisationer som har ambitiösa klimatmål och vill stärka sitt varumärke genom att köpa tjänsten att lagra koldioxid. Troligtvis kommer det att bli en kombination av statligt stöd och frivilligmarknaden för att få affären att gå runt. Det måste också skapas regler och ramverk som gör det möjligt att driva affären på ett reglerat sätt och den processen pågår skyndsamt, även på EU-nivå.

Den förvätskade biogena koldioxiden fraktas nedkyld till en plats för permanent förvaring, till exempel till Nordsjön, där den pumpas ner flera kilometer under havsbotten. Koldioxiden kommer på ett naturligt sätt att mineraliseras och blir en del av berggrunden. Därmed minskar andelen koldioxid i atmosfären och resultatet blir negativa utsläpp.

Utvecklingen av lagringsplatser för avskild koldioxid går snabbt. Lagringsplatser finns till exempel längs kusten i Norge, Danmark, Skottland, England, Nederländerna och på Island.

Geologisk lagring av koldioxid har använts sedan 1970-talet. I Norge finns lagrad koldioxid i Nordsjön sedan 1996. Lagring av koldioxid är en säker och mogen teknik; risken för läckage till atmosfären är minimal. Det lagras i akvifärlager i bergrunden på stort djup, det vill säga under stort tryck och omvandlas på sikt till ny berggrund.

Koldioxid är inte giftigt, men vid ett stort läckage finns viss kvävningsrisk. När det gäller CCS är risken för läckage som störst under transporten och när koldioxiden ska pumpas ner i lagringsplatsen. För att minimera riskerna finns ett omfattande regelverk med rigorösa föreskrifter som gäller under alla CCS-teknikens stadier. Det finns också mycket erfarenhet inom området att ta hjälp av, exempelvis erfarenheter av riskminimering vid transport av naturgas som går att applicera inom CCS. (Källa: Energimyndigheten)

Läs mer i artikeln ”Geologisk lagring – en säker och mogen teknik”