En ny affär för klimatets skull

En produkt och en marknad som inte finns ännu. Det ställer vissa krav på dem som jobbar med den nya handeln med negativa utsläpp. Vi pratar om bio-CCS.
– Det är något abstrakt än så länge, men vi jobbar långsiktigt och det är spännande att få vara med och påverka från start hur affärsmodellen ska se ut och hur logistikkedjan ska utformas, säger Douglas Heilborn, delprojektledare i Söderenergis bio-CCS-projekt.

Av fyra delprojekt i Söderenergis bio-CCS-projekt ansvarar Douglas Heilborn för två, affärsmodell samt transport och slutlagring. Båda har en lång tidshorisont, eftersom både marknaden för försäljning av negativa utsläpp och logistikkedjan för att transportera och permanent lagra koldioxiden, är under uppbyggnad. När bio-CCS-anläggningen på Igelstaverket är i drift, enligt plan före år 2030, kan dessa två delprojekt skörda frukten av sitt arbete.
– Valen vi gör nu kommer att få betydelse för väldigt lång tid framöver, säger Douglas.

När det gäller affärsmodell ligger fokus just nu på att analysera vilka val som passar bäst för Söderenergi. Projektmedlemmar träffar både potentiella kunder och återförsäljare samt deltar på konferenser och webbseminarier för att förstå hur marknaden formas och utvecklas. De tittar också på hur nästa projektfas och det slutgiltiga investeringsbeslutet ska finansieras. Att sedan arbeta mot en marknad som är helt ny och sälja en produkt som inte finns ännu är komplext.
– Marknaden är ny och ganska omogen, säger Douglas. Vi möter en hel del okunskap om vad negativa utsläpp är och hur affären ska gå till.
Transport och slutlagring har också frågor som hänger i luften. Än finns till exempel inga båtar som kan transportera koldioxiden, som ska förvätskas och hållas flytande vid en minustemperatur, men när båtarna börjar byggas kommer de att likna en konventionell tankbåt.
– Båten kan antingen vara specialiserad på att bara köra koldioxid eller så kan den ha ett lite bredare användningsområde och köra flera typer av kalla gaser, säger Douglas. Olika rederier visar stort intresse och flera har fartyg på ritbordet och färdiga fartyg för beställning.

Var slutlagringen ska ske är under utredning. Det finns alternativ i till exempel Norge, Danmark, England, Skottland, Nederländerna och på Island. Ännu längre fram kanske även Sverige är ett alternativ. Sveriges geologiska undersökning, SGU, utreder lämpliga platser för lagring av koldioxid i svensk berggrund, men det finns inte något projekt i Sverige som riktigt matchar tidplanen för när Söderenergi har behovet. Norge eller Danmark är däremot två starka kort.

– Med så här komplexa frågeställningar är det viktigt med bra samverkan inom projektet och det tycker jag att vi har. I de delprojekt jag ansvarar för är det också oerhört viktigt att hitta dialogen med framtida kunder och hålla dialogen med transportörer och slutlagringsaktörer. Men vi sitter inte själva i båten. Vi har ett nära samarbete med andra aktörer i branschen.

Statligt stöd och frivilligmarknad

Men om marknaden för negativa utsläpp håller på att byggas upp och faktiskt inte finns ännu, hur är det då tänkt att den ska fungera när den väl är på plats? Leif Bodinson, projektägare för Söderenergis bio-CCS-projekt, börjar sitt svar med att poängtera att permanent lagring av koldioxid är en förutsättning för att få balans av koldioxid i atmosfären. En viss del koldioxid måste lagras för att kompensera för de utsläpp som inte går att ta bort. Det är i grunden ett samhällsproblem och det kommer att krävas offentliga styrmedel för att hantera handeln med negativa utsläpp, till exempel stöd från Energimyndighetens långsiktiga satsning Industriklivet.

Samtidigt finns också en frivilligmarknad, alltså företag och organisationer som har ambitiösa klimatmål och vill stärka sitt varumärke genom att köpa tjänsten att lagra koldioxid. Troligtvis kommer det att bli en kombination av statligt stöd och frivilligmarknaden för att få affären att gå runt. Det måste också skapas regler och ramverk som gör det möjligt att driva affären på ett reglerat sätt och den processen pågår skyndsamt, även på EU-nivå. Att bygga en bio-CCS-anläggning är en stor investering, men det är viktigt att påpeka att kostnaderna inte ska belasta fjärrvärmekunderna.

Förutom möjligheten att skapa negativa utsläpp kan infångad biogen koldioxid vara en resurs i form av återvunna, ”gröna”, kolatomer som kan användas i andra processer (så kallat CCU, där U står för Utilisation), till exempel tillverkning av syntetiska bränslen. Intresset för att återanvända kolatomer ökar och flera möjligheter erbjuds på marknaden. Med CCS tas koldioxid permanent bort ur atmosfären, med CCU ersätts i stället fossila bränslen och utsläppen minskar.

Söderenergi har en av de bäst lämpade anläggningarna i Sverige för att utveckla bio-CCS. Här finns stora biogena utsläpp, ett gynnsamt geografiskt läge och en egen hamn.
– Vi har förutsättningarna och vi vill bidra till att lösa klimatutmaningen. Om inte Söderenergi kan göra det, kan sannolikt ingen, säger Leif. På lite längre sikt kommer infångning av koldioxid vara den nya normen, så den nya bio-CCS-anläggningen ger också stabilitet åt Söderenergis framtida verksamhet.

Hör Douglas Heilborn berätta mer om affären med negativa utsläpp och logistikkedjan för bio-CCS (02:02 min):

Med stöd från: